Kärlek är enkelt. Gamla människor såväl som unga kan ta del av dess budskap och idka den precis som de själva önskar. Kärlek är tidlöst, har ingen ålder. Kärleken rostar aldrig. Av allt mänskligt beteende är nog kärleken det beteende som allra minst hävdas vara socialt betingat. Begreppet har funnits så länge människan har vandrat på denna jord. Den är alltså gammal som gatan och den föds på nytt inom oss alla – oavsett ålder.
Vad händer då med denna ungdomens källa inom oss när vi blir gamla? Sinar den också och låter sig torka ut i takt med övriga kroppsvätskor? Att man är äldre är faktiskt bara en bättre förutsättning för att kärleken ska kunna blomstra livet ut. Man lär sig att livet levs bäst om man låter sina inre känslor komma till tals. Man ska vårda sin egen kärlek så som man vårdar sina närmaste. Man låter dem växa fritt och plockar den frukt som lockar mest och låter det som är mindre moget hänga kvar.
Många äldre lever ett mycket aktivt själsliv. Har de en älskade som följt dem i livet eller som nyss dykt upp kan de finna lycka i de allra enklaste tillfällen. Så som när man tillsammans löser korsordet, lagar mat eller promenerar till parken eller butiken. Att släppa in en annan i sin kärleksbubbla får den bara att växa. Man ska inte vara rädd att leva ett långt liv i samliv med sina älskade. Man behöver inte ha en partner för detta. Många blir änklingar eller änkor tidigt i sin ålderdom och ett stort hål i hjärtat bildas där en annan människas rötter en gång frodats. Då kan man ägna sina år till att återuppfinna sin kärlek. Tala med barnbarn eller hitta tillbaka till en ny glädje nära hjärtat. Man kan skola om sig och arbeta med något kreativt till exempel. Designbyrå med självdistans söker förmodligen alltid en skön farfar eller mormor till sin byrå.
Här följer ett citat saxat ur UNTs hemsida:
Men sedan sätter de båda igång att förklara varför och hur de älskar varandra, och det verkar inte det minsta obegripligt. Snarare självklart. Dessutom lyser det om dem. Om de så inte sa ett ord i ämnet, skulle vilken människa som helst, med egen erfarenhet av kärlek, nosa sig till det: de här två hör ihop. Mycket nära ihop.